Inte ens på semestern kan vi hålla oss från att måla lite... Här en burk gulockra från Gysinge.
Vilken skön lördag vi har.
Sol, tillsammanstid, god mat och en gnutta byggnadsvård. Jag vet, det verkar lite rubbat, men vi kan verkligen inte bara vara lediga utan att hitta på ett enda nytt projekt. Efter ett par dagar klättrar jag på väggarna och så drar vi igång något, trots heliga löften om motsatsen. Men det är ju avkoppling. På vårt sätt. Och jag tänker att det är lite mer av ett skapande, än ett renoverande. Och då verkar det inte lika knäppt. För det vet ju alla, alla konstnärer och andra kreativa själar måste skapa hela tiden :)
Här på ön bor vi ju i ett torp byggt någon gång på 1800-talet. Ni vet, torpargrund och vedspis, glasveranda och rörspis, falurött med snickarglädje. Hemma i stan har vi ju också ett gammalt hus, från 1909, men det har en mer stadsmässig stil med sin putsade fasad, höga takhöjd och kakelugnar. Vi renoverar ju så gott vi kan enligt byggnadsvårdsprinciper och hållbarhetstänk, men inredningen i stan blir ju en blandning av gammalt och nytt med en bohemisk touch. Här på landet vill jag hålla det enkelt och torparlikt.
Vi har ju ärvt vår del i skärgårdshemmanet, och är nu fjärde generationen (vad jag vet men kanske finns det fler?) som bor här, och inredningsmässigt är det ungefär som det var när vi tog över. Men det kliar i fingrarna att få sätta vår egen prägel på huset. Och att få ta hand om det lite. Stryka fasaden med ljus faluröd, och fräscha upp pärlsponten inomhus med ett lager ljusgrå linoljefärg, måla om ärvda möbler med engelskt rött och gräddvitt, byta ut tyger mot nya i oblekt linne och enkla blå ränder.
Men det får bli lite i taget. Idag tog vi tag i något av det viktigaste. Entrén. Ytterdörren målades om i gulockra. Vi byggde en ljugarbänk precis utanför, snyggade upp i de närmsta rabatterna och löste den eviga leksaksförvaringsfrågan. Så nu sitter jag här ganska nöjd med ett glas vin i dagens sista solstrålar.
Kram.
Vår entré ligger i norr och är skuggig och mörk. Så lite extra krut behövs för att få den hemtrevlig och inbjudande. Första steget var att måla om dörren med ockragul linoljefärg från Gysinge. Taket ovanför är byggt av pärlspont och har med största sannolikhet varit vitt från början, men någon som målade huset var rationell och målade hela rasket rött. Vilket ju bara gör det ännu mörkare här. Det ska blir vitt igen. Hela fasaden skulle förresten behöva ett nytt lager falufärg och de vita snickerierna behöver en uppfräschning, men vi tar det lite i taget.
En lår av det enklaste slaget blev med ett lager falufärg den perfekta förvaringen för alla uteleksaker. När jag ser bilden inser jag hur illa de svarta stuprören passar på huset, de borde vara vita för att smälta in i knutfärgen.
En ljugarbänk fick vi också till. Egensågad planka från tall från egen skog, den skulle ha blivit en bokhylla, men det mesta blev en vedbod och denna sista plankan blev en ljugarbänk. Praktiskt och bekvämt och tillräckligt hög för att kunna gömma alla leriga stövlar.
