torsdag 9 augusti 2012

plåster på såren-glass

 
Så enkelt och så gott.



VAD TORKAR TÅRAR BÄTTRE ÄN GLASS?

Lilla loppan ramlade i gruset på väg hem från dagis. Och trots kramar och Hello Kitty-plåster villa tårarna inte sluta trilla ner för kinderna. Bara bästa tricket kvar. En skopa vaniljglass och en näve frusna björnbär. Enklaste och godaste trösten. Och lillebror tröståt lite han också. Bara för sällskaps skull, förstås.

Om det hjälpte? Ja, så klart. Igen kan vara ledsen med vaniljglass och björnbär i magen. Kram på er.



  

onsdag 8 augusti 2012

regn

Och så kom regnet.



MAN ANAR HÖSTEN.

Kanske är det för att jag har börjat jobba igen. Eller för att regnet strilar i trädgården. Eller för att det var ett stråk av kyla i luften i dag. Men visst kan man ana hösten fast det bara är tidig augusti? Himlen var svart när jag gick från jobbet, huvudet dunkade och det mullrade i det svarta. Snodde in på dagis och fångade upp de små. Vi småsprang hemåt och fyraåringen skrattade förtjust. Mamma springer! Och det mullrar i himlen! Visst ett riktigt äventyr. När vi klev innanför dörren öppnade sig himlen. Puh. Nu tänder vi ljus och dricker te. Inte dumt alls.

Kramar till er.















tisdag 7 augusti 2012

en smula kärlek

Att älska någon.



IDAG FÖR 11 ÅR SEDAN BESTÄMDE VI OSS.

Fast egentligen hade jag bestämt mig långt innan det. Ja, redan 6 år tidigare. På den där andalusiska fiestan bland flamencodansörer och vita spanska hästar vars hovar inte riktigt nuddar marken. Men älsklingen min är inte lika beslutsam och behövde fundera i 6 år till. Sedan kom frieriet. På ön. På bryggan i solnedgång. Vi var trötta och lortiga efter att ha renoverat fönster hela dagen (haha,  såklart). Ett perfekt tillfälle helt enkelt. Jag sa ja, förstås. Och det blev vi på riktigt. Med ringar och kyrka och en hel massa småtroll. Ja. Så kan det gå. När man älskar någon.



  
  

måndag 6 augusti 2012

bilder...

Dagens muffinsbak...



OCH SÅ VAR DET VARDAG IGEN.

Med små troll på dagis och jobb och tunnelbana och storstadslunk. För att behålla en gnutta semester bakade vi när vi kom hem. Den allra enklaste sortens muffins, men vad gör det när själva bakandet är det roliga. Små knubbiga barnahänder som skopar i mjöl och alldeles för mycket bakpulver. Halva smeten försvann någonstans på vägen...

Ni som följer mig på Instagram vet ju redan, men för er andra så hittar ni mig på villanagorlunda. För det är ju så roligt det här med Instagram. Så många fantastiska bilder! Rent beroendeframkallande.

Kram på er.



 

  

sommaren som var

 
Vackra men vilda rabatter på ön.



IDAG BÖRJAR JAG JOBBA IGEN.

Och visst svider det lite. Fem ljuvliga sorglösa veckor med älsklingen och barnen i solen på vår ö är över. Nu vardag och dagis och stora jobbutmaningar för oss båda. Jag vet att innan veckan är slut har jag sugits in i den där pulsen och storstadslunken och alla deadlines och leveranser och projekt som jag egentligen gillar. Full fart och andan i halsen och intressanta möten och nya utmaningar och snygga jobbkläder är ju det roligaste jag vet. Men just nu är min klocka inställt på skärgårdstid. På trätofflor och flakmoppar och solnedgångar och vattenkluck. Det tar lite tid att ställa om bara.

Njuter av lite sommarminnen så länge. Kram.

 

 
Loppan på nya uppdrag på ön.
 

 
Två små fjärilsjägare.
 

 
När man är liten och trött är det skönt
att vila en stund i hängmattan.


 
Den vackra bolltisteln i blom.
 

 
Min guldlock leker i viken.
 

 
Loppan på sköldpaddans rygg, som barnen
kallar stenen i vår vik. 




 

söndag 5 augusti 2012

att måla stugan med falu ljusröd

 
Vi målar om sjösidans fasad med falu ljusröd - vackrare färg finns inte!



HAR MAN EN 1800-TALSSTUGA FINNS DET FÖRSTÅS OBEGRÄNSAT MED JOBB.

Men vi försöker ändå ta det lite lagom. Inte göra mer än vad vi tycker är roligt. Det började dock bli dags att måla om stugan. Fasaden har genom åren blivit lappad och lagad, och målad med den röda färgskvätt som råkade finnas till hands just för tillfället. Synar man huset noga är fasaden ett lapptäcke av olika röda kulörer, i varierande skick. Sommarens projekt var att måla en fasad röd och vi valde sjösidan. Den är vackrast, var i bäst skick och inte lika hög som gavlarna. Att borsta gammal kritande rödfärg och måla ett lager nytt tog en dag. Alldeles lagom semesterprojekt med andra ord.

Vi valde falu ljusröd, som är den vackraste av alla kulörer om ni frågar mig. Inte så tung som den mycket vanligare mörkröda nyansen. Och flammar alldeles fantastiskt i solnedgången, ni vet så där som gamla tallstammar gör i sen augustisol. Den ljusröda kulören är också den ursprungliga, så det kändes som det naturliga valet för vårt 1800-talshus. Den nu så vanliga mörkröda falufärgen, som vi tror är så typiskt svensk, är alltså inte den "rätta".

Vackert blev det och nästa sommar ger vi oss på ännu en fasad, samt målar de vita snickerierna med en vit linoljefärg bruten i aningen grått.

Hoppas bilderna förmedlar lite av resultatet!  




 
Före och efter.





 



lördag 4 augusti 2012

en egen vrå

 
Alla kan behöva en egen vrå.



VI ÄR TILLBAKA I STAN.

Och det märks. Det har regnat till och från ända sedan vi kom, och utanför fönstret dånar en polishelikopter som har snurrat i området en bra stund. Vet inte vad det är på gång, någon tjuvjakt kanske? Inte riktigt samma soliga lugn som på ön ;)

Lovade ju att visa er bilder på stora sonens krypin under trappan på landet. Och så här blev det! Utröjt och lappat och lagat och målat och ett återanvänt fönster. T ska få en make-over av sitt rum i stan lagom till han börjar mellanstadiet och då passade det ju bra att ta ut det gamla överkastet, kuddarna och vimplarna och lite annat plock till ön. Så fick hans vrå lite hemkänsla direkt. Mycket nöjd blev han, kan jag meddela och han sov där, läste serietidningar, spelade nintendo, lyssnade på musik och allt det där som tioåringar gillar att göra. De små blev förstås enormt avundsjuka som de alltid blir. Argumentet att när de blir tio år ska de också få en egen vrå under trappan bet inte riktigt... 

Kram så länge.