nya fönster - husets själ

Moi in acion. Äntligen, äntligen tog vi tag i det stora projektet att byta samtliga fönster. De gamla var från sjuttiotalet och i bedrövligt skick. Och dessutom så fula och fel för huset!  I energibidragens tid på sjuttiotalet bytta man ut alla originalfönster mot nya, samt putsade om fasaden på ett ganska omilt sätt och målade hela härligheten med plastfärg. 

Nya fönster beställdes från Snickarglädje, med mått och design från våra originalritningar. Beslag från Eskilstuna kulturbeslag. För att spara några dyrbara kronor bestämdes att jag skulle måla alla fönster själv. Haha, vilket eländigt beslut. Hela sommaren målade jag fönster, invändigt med Ottosons ljusgrå linoljefärg och utvändigt med Kulturhantverkarnas gröna nr S5010-G50Y.

Gammal puts och färg försvinner. Den dåliga fasaden knackades ner, förstärktes med kalkvatten och putsades om med kalkbruk. Nu återstår bara målningen, som får vänta till våren då kalkfärg kräver en dygnstemperatur på över +5 grader, visade det sig när vi trodde att vi nästan var klara. Så nu får vi leva med vårt grå hus till värmen återvänder.

Nytt hål tas upp i köksväggen där de nya franska glasdörrarna ska sitta. Utanför ska det senare byggas en altan så att vi kan dricka morgonkaffet i söderläge. Åh vad jag längtar! Tidigare har vi fått ta kaffebrickan och gå ut genom ytterdörren och runt hela huset. Det blir så mycket bättre med en dörr rakt ut från köket!

.

Putsen borta, fönster och dörrar på plats.

Plast för fönster och nytt kalbruk på.

villa sagolika, liten lekstuga till liten saga

I somras stod, äntligen, stora lekstugebygget för dörren. Tror att jag var mer entusiastisk än dottern över detta! Efter att ha letat igenom hela Sverige och halva internet efter en lekstuga i vår smak utan att hitta något som vi ens var i närheten av att gilla återstod att rita och bygga själva. Det är märkvärdigt så fantasilösa och enkelspåriga lekstugetillverkare är. Stugan är lite större än en traditionell lekstuga med förhoppningen om att den ska kunna få ett längre liv, först för lek när barnen är små, sedan som myshörna när de blir större och till slut som vår trädgårdsbod när inga barn längre är intresserade. Dessutom ville vi att den skulle bli ett fint blickfång i vår lilla trädgård. Nästa sommar ska vi måla stugan grön, sätta dit den sista snickarglädjen samt inreda den!

För att få lite lusthuskänsla på stugan vinklade vi upp den

sista takpannan. En lekstuga får ju vara lite lekfull!

Nästan klar. Fönster och dörr, begagnade från Nacka Byggnadsvård, taktegel, samma som på stora huset, dvs återvunnet lertegel från Hedenstedt, panel pärlspont.

god is in the details

Är löjligt petig med detaljer, men jag tror att får man de små delarna rätt så blir den stora bilden bra. Ibland gillar man bara ett hus, tycker att det är fint och älskar dess atmosfär, men kan kanske inte sätta fingret på riktigt vad det är. Oftast är det alla de små detaljerna! Visst blir det krångligare och dyrare att leta specialdelar istället för att köpa allt på byggvaruhuset, men i slutet är det värt det.

Nytillverkade dörrar i gammal stil från Byggfabriken. Målade med Ottossons linoljefärg, kulör ljusgrå. Dörrfoder från Veckebo Såg & Hyvleri.

Handmålad text istället för emaljskyltar.

Dörrhandtag Pärlrand från Byggfabriken. Klassisk sekelskiftesmodell med sexkantig
hals och pärlrand, vanligt förekommande från sent 1800-tal fram till 1920-talet.

Närbild på pärlranden.

Svanhals, från Veckebo, och trappkrön spikade med klippspik med synliga spikhuvuden.

Strömbrytare i porslin, Byggfabriken.

En blogg är född

Goddag och välkommen till världen, ty idag är bloggens första dag. Jag hoppas på många fler och att här kunna bjuda på skärvor ur en renoverande trebarnsmammas liv. Mina tre alldeles vansinnigt coola ögonstenar tar förstås det mesta av min tid. Men däremellan försöker jag och pappan till dessa ögonstenar att renovera, eller restaurera som vi hellre säger, en mycket stolt och trotsig hundraårig Madame som för länge sedan sett sina bästa dagar. Vår ambition är att utgå från den stil och de material som är tidstypiska och på så sätt göra huset rättvisa. Tid, pengar och okunskap gör dock att vi inte är några renlärliga byggnadsvårdare. Vi lär oss efterhand och vår förhoppning är att Villa Någorlunda en dag ska resa sig ur askan likt fågel Fenix i sin forna glans.  

Välkommen och mycket nöje!