söndagen den 27:e maj 2012

färdiga.

 
Kakelugn med gnistskydd i jämtländsk kalksten. Som det var menat.



Försöker få grepp om det där ordet.

F ä r d i g a.  Vi är färdiga. (Nåja, altan ska byggas, garagetak ska läggas, stenläggning ska på plats, källaren ska bli lek- och spelrum, trappan ska målas och en hel del annat. Men vi är färdiga med den stora återställningen av kök, hall och vardagsrum. Färdiga. Mycket märkligt.) Kalkstenen framför våra kakelugnar var det sista som var kvar och nu är den där. Otroligt vacker och så där på riktigt infälld i golvet och allt. Det känns konstigt och fantastiskt på samma gång att vi verkligen är i mål. Och nu väntar hemma-hos-reportage och allt! Så här tvättas fönster och putsas mässing och fluffas kuddar för fulla muggar. Så spännande att jag smäller av!

Kram på er.
  

 
Golvet är lagt med fris och de duktiga stenläggarna har skurit till kalkstenen så att den passar precis.

 

 
Stenen är inte i ett stycke utan ihopfogad av flera mindre plattor. Men skarvarna är nästan osynliga.

 

 
Golvet före, bara kalkstenen fattas.





 

lördagen den 26:e maj 2012

nästanbröllop

 
Vi firar ett stundande bröllop.



Godmorgon alla fina!

Här har vi en aningen trött bloggerska idag. Men glad och fylld med positiv energi. Igår firade vi nämligen en av mina allra äldsta vänner - vackra M som jag har känt i 30 år i år! -  som  ä n t l i g e n  ska gifta sig. En liten vigsel bara hon och mannen ska det vara. Så enkelt och romantiskt. Och det ville vi ju förstås fira med en bröllopsinspirerad middag bara jag och "mina" tjejer från Afrika. Roligt hade vi som alltid och nu känner jag mig sådär lycklig och upplyft som man bara gör efter en riktig tjejkväll.

Många kramar.
   


 
Vacker dukning, syrener, ett litet brudpar (som för övrigt liknar brudparet ifråga) och en hel kväll full med tjejsnack :) När man är runt 40 börjar det ju tunna ut med bröllop i bekantskapskretsen så man får passa på att njuta av de som är. Och nu njuter vi av M och Ms vigsel om en vecka.



 
Och bloggerskan själv som så sällan fastnar på bild. Känner mig betydligt
bekvämare bakom kameran än framför, men här bjuder jag i alla fall på en bild
 



fredagen den 25:e maj 2012

äntligen kalksten

 
Äntligen är det dags för gnistskyddet framför kakelugnarna att komma på plats.



Godmorgon fredag!

Här i villa N pågår det underliga saker, vi har nämligen hantverkare på plats. Vi är ju så ihärdiga gör-det-självare att det känns mycket märkligt att ha någon annan här som renoverar. Men mycket skönt ska tilläggas. Vi gillar ju att fixa själva och har lärt oss enormt mycket om gamla hus och traditionella byggnadsmetoder sedan vi köpte det här huset. Något som vi dock inte ger oss på själva är sten- och putsarbeten, och det är nog klokt. Det är ett gediget hantverk och är tillåter inga felsteg. Så idag äntligen har vi finfina stenläggare här som lägger den vackraste jämtländska kalkstenen framför våra kakelugnar. Vi ville ha svensk kalksten eftersom det är det naturliga i ett så här gammalt hus och vi valde länge mellan gotländsk och jämtländsk. Valet föll till slut på den jämtländska då den är gråare och inte har så mycket drag av rött i dig som den gotländska. Båda är otroligt vackra, men den här kändes bäst hemma hos oss.

Efter-bilder kommer så fort mina gubbar är klara!

Kram.

   

 
Att köpa stenen i ett block hade blivit alldeles för dyrt, så vi fogar samman flera mindre plattor.




tisdagen den 22:e maj 2012

strålande dopdag

 
Stockholm flaggade idag!



Hej fina ni!

Har ni det bra? Själv har jag en sådan där vecka när man knappt hinner andas. TOKmycket på jobbet med mötenmötenmöten och saker som bara måste bli klara. Dagis stänger tidigare två dagar och har helstängt en dag. Kära mannen är på resande fot idag och måste ta sig ut till ön för ett ömöte på lördag. Stora sonen hade lunchmatsäck idag och lilla dottern på torsdag. Stenläggaren kommer (äntligen!) på fredag och lägger kalksten framför våra kakelugnar. Och jag har planerat i roligheter med "mina" tjejer på fredag kväll. Alltså, puh! Varför är det så att allt ska ske samtidigt? Nästa vecka händer absolut ingenting som en ironisk kontrast.

Gnäll, gnäll. Nu till något roligare. Lillprinsessans dop. Se så fint de flaggade i huvudstaden när jag var ute på lunch idag! Och precis när jag gick förbi slottet sköt de saluten. Fantastiskt fint och stämningsfullt :)

Ha en skön kväll så hörs vi snart.

   

söndagen den 20:e maj 2012

skön kväll hemma i stan

 
Oj, så härlig trädgården är så här års!



Och så var vi tillbaka i stan igen.

Lika skönt som det är att åka bort, är det ju att komma hem. Och trädgården är verkligen ljuvlig så här års, med allt som blommar. Allra bäst gillar jag den i skymningen, när solen börjar gå ner och allt glittrar nyvattnat och friskt. Vi har en smal entrégång som löper mellan vårt garage och grannen. Där har vi planterat en "allé" av träd invid staketet. Dels för att ge höjd åt perennarabatten, dels för att få lite insynsskydd i vår yttepyttelilla stadsträdgård. Men mest för att det är vackert. fyra vita uppstammade syrener och ett klotkörsbär. De är fortfarande klena och ynkliga, men om några år kommer det bli ett tak av  grönska och blommor.

Nu är det snart dags att få lite skönhetssömn och ladda för en ny vecka. Men med kvällar som den här känns det inte så illa alls.

Kram på er.  


lördagen den 19:e maj 2012

byggnadsvård på landet

 
Inte ens på semestern kan vi hålla oss från att måla lite... Här en burk gulockra från Gysinge.



Vilken skön lördag vi har.

Sol, tillsammanstid, god mat och en gnutta byggnadsvård. Jag vet, det verkar lite rubbat, men vi kan verkligen inte bara vara lediga utan att hitta på ett enda nytt projekt. Efter ett par dagar klättrar jag på väggarna och så drar vi igång något, trots heliga löften om motsatsen. Men det är ju avkoppling. På vårt sätt. Och jag tänker att det är lite mer av ett skapande, än ett renoverande. Och då verkar det inte lika knäppt. För det vet ju alla, alla konstnärer och andra kreativa själar måste skapa hela tiden :)

Här på ön bor vi ju i ett torp byggt någon gång på 1800-talet. Ni vet, torpargrund och vedspis, glasveranda och rörspis, falurött med snickarglädje. Hemma i stan har vi ju också ett gammalt hus, från 1909, men det har en mer stadsmässig stil med sin putsade fasad, höga takhöjd och kakelugnar. Vi renoverar ju så gott vi kan enligt byggnadsvårdsprinciper och hållbarhetstänk, men inredningen i stan blir ju en blandning av gammalt och nytt med en bohemisk touch. Här på landet vill jag hålla det enkelt och torparlikt.

Vi har ju ärvt vår del i skärgårdshemmanet, och är nu fjärde generationen (vad jag vet men kanske finns det fler?) som bor här, och inredningsmässigt är det ungefär som det var när vi tog över. Men det kliar i fingrarna att få sätta vår egen prägel på huset. Och att få ta hand om det lite. Stryka fasaden med ljus faluröd, och fräscha upp pärlsponten inomhus med ett lager ljusgrå linoljefärg, måla om ärvda möbler med engelskt rött och gräddvitt, byta ut tyger mot nya i oblekt linne och enkla blå ränder.

Men det får bli lite i taget. Idag tog vi tag i något av det viktigaste. Entrén. Ytterdörren målades om i gulockra. Vi byggde en ljugarbänk precis utanför, snyggade upp i de närmsta rabatterna och löste den eviga leksaksförvaringsfrågan. Så nu sitter jag här ganska nöjd med ett glas vin i dagens sista solstrålar.

Kram.



 
Vår entré ligger i norr och är skuggig och mörk. Så lite extra krut behövs för att få den hemtrevlig och inbjudande. Första steget var att måla om dörren med ockragul linoljefärg från Gysinge. Taket ovanför är byggt av pärlspont och har med största sannolikhet varit vitt från början, men någon som målade huset var rationell och målade hela rasket rött. Vilket ju bara gör det ännu mörkare här. Det ska blir vitt igen. Hela fasaden skulle förresten behöva ett nytt lager falufärg och de vita snickerierna behöver en uppfräschning, men vi tar det lite i taget.



 
En lår av det enklaste slaget blev med ett lager falufärg den perfekta förvaringen för alla uteleksaker. När jag ser bilden inser jag hur illa de svarta stuprören passar på huset, de borde vara vita för att smälta in i knutfärgen.




 
En ljugarbänk fick vi också till. Egensågad planka från tall från egen skog, den skulle ha blivit en bokhylla, men det mesta blev en vedbod och denna sista plankan blev en ljugarbänk. Praktiskt och bekvämt och tillräckligt hög för att kunna gömma alla leriga stövlar.





fredagen den 18:e maj 2012

picknick vid fiskebodarna

 
Dagens utflykt; en picknick vid sjöbodarna.



Hej alla fina!

Har ni det bra? Här fortsätter solen att stråla, men det har blåst friskt idag. Vi packade matsäcken och tog en promenad till grannbyn här på vår ö. Hittade lä bakom fiskebodarna och mumsade smörgåsar och drack oboy. 

Nu sover alla trollungar och jag och älsklingen njuter av lugnet medan en brasa knäpper i vedspisen. Inget är väl så skönt som de här långsamma kvällarna på landet.

Ha det fint. Kram.