sommardagar utan slut

 

Ja, så känns det nästan.

Vi är på vår skärgårdsö och solen strålar, vattnet är ljumt och dagarna glider i varandra. Hösten och allvaret känns lång borta...

Hur har ni det? Njuter ni av sommaren fortfarande, eller är ni tillbaka i vardagen? Vi har nyss vinkat av goda vänner som skulle med kvällsbåten tillbaka in till stan efter ett litet besök här på ön. Så roligt och trevligt vi har haft! Och barnen har lekt som barn alltid borde leka. I sin egen fantastiska fantasivärld - i skogen, i det egenuppsatta tältet, i trädkojan, på ängen, på berget. Barfota och sorglösa.

Nu är vi ensamma här i några dagar och kanske, kanske drar vi igång något litet projekt. Vi får se, vi tar dagen som den kommer och lyckas jag koppla upp mig igen (det är galet svårt att koppla upp sig härifrån. Bor vi kanske i en radioskugga? Såå långt från civilisationen är vi ändå inte!) så lovar jag att rapportera. I annat fall hörs vi när vi är tillbaka i stan.

Många kramar!