onsdag 22 februari 2012

godbitar till ett vardagsrum

 
Det är ju detaljerna som gör det.



Hej alla gamla och nya läsare!

Fick den fina utnämningen Dagens blogg hos Vardagslyx igår så ni är kanske några som är nya som har hittat hit idag. Välkomna i så fall! Här pratar vi inredning och byggnadsvård och söta (ibland inte så söta) barn och livet i allmänhet så där. Fast allra mest inredning och renovering, för det är vi ju galet insnöade på.

Och på tal om det, så var jag en tur förbi byggnadsvårdsbutiken Byggfabriken idag och handlade några detaljer till vardagsrummet. Jag älskar de där byggnadsvårdsbutikerna. Hur allt är så där gammaldags och rejält, svenskt och tryggt. Och så luktar det så gott. Av trä och linolja och äkta material. Mina inköp idag blev finaste eluttagen med porslinsringar och en ny burk ljusgrå linoljefärg. Räknar med att den ska räcka till att måla alla foder, socklar, lister, fönster och dörrar tre gånger samt fräscha upp en stor gammal skänk och lite annat smått och gott. Man målar i så tunna lager med linoljefärgen att en burk räcker många gånger längre än moderna färger. Bra, eller hur?

Är ensam med mina skatter i ett par dagar då älsklingen är iväg i jobbet, så nu är det verkligen dags att ta tag i kvällen om jag ska hinna med allting på egen hand. Tre små skatter och mata (nåja de äter ju själva tack och lov) och bada och natta och allt det där. Och bara en liten mamma som ska räcka till alla.

Kram så hörs vi snart.


 

4 kommentarer:

  1. Vilken fin hus du har, charmigt och mysigt.Jag gillar också mycket pyssel med hus som jag har i Polen. Kanske jag hittar lite tips här

    SvaraRadera
  2. fina! det är detaljerna som sätter karaktären! ni får det så fint! =)

    SvaraRadera
  3. Jättefina eluttag. Jag tycker så mycket om när man renoverar och bevarar det gamla. Känns så respektfullt tycker jag. Mot naturen och mot människor som en gång lagt en massa kärlek och arbete på ett hus. Själva bor vi i ett relativt nytt hus (i jämförelse alltså), så jag får nöja mig med att följa den typen av renoveringar på fina bloggar som din. Det gillar jag också :)

    Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Creando, så fint skrivet! Jag tänker precis som du, att man är skyldig huset respekt. Ett hus som har funnits i hundra år och förhoppningsvis ska finnas i många hundra år till, kan man aldrig riktigt äga. Oavsett hur mycket pengar man har betalat för det. Man har det bara till låns i några år och med det kommer en skyldighet att vårda det. Någon har, som du säger, en gång byggt huset med mycket möda och kärlek, i vårt fall en murarmästare i början av förra seklet. Det är lätt att man i sin iver att modernisera bygger bort hela själen. Det som gjorde att man själv en gång själv blev förälskad i huset.

      Radera